söndag 22 november 2009

Don't waste your time, Or time will waste you!


Helgen har varit väldigt givande enligt mig.

Började med att jag kom hem efter skolan för att käka sen möta Natta vid resecentrum sen vidare för att kröka hos Fredrik, Nattas och min fotograf. Dom gick sedan ut, Natta och jag gick till resecentrum och väntade in hennes tåg och när jag sätt min lilla tös kliva på tåget så började jag begé mig mot 3ans håll plats för att vänta i en halv evighet (enligt mig) det var egentligen bara 34 minuter innan den skulle komma men under den korta perioden så hanns det med en hel del vill jag lova. Så som att hinna frysa, cigaretterna tog slut, jag började mala gamla tankar och det hela slutade med att jag satt och tjöt samtidigt som jag hade Sara i örat. Så fint en Fredags kväll kan sluta. Somnade i vilket fall jävligt fort när jag väl var hemma. Gött!

Lördagen spenderades till en början tillsammans med min mor. Vi åkte till plantagen och köpte lite grönt till att ha ute (blommor nu alltså) och även gravljus. Från plantagen började vi bege oss mot morfar och kyrkogården. Väl där började båda förbrilt leta efter tändare och de komiska i det hela var att den enda antog att den andre hade tändare och tvärt om, skojsigt! Blev dock roligare då vi båda är rökare och har cigaretter men inga tändare, HEJA OSS! Som tur var så hittade vi tändstickor i bilen. Vi gick mot minneslunden och stog där ett tag, hand i hand under tystnad. Vi saknar dig morfar..

Blev sedan avsläppt på stan för att möta upp Stina som tidigare samma dag hade frågat om jag hade lust att kika lite på stan tillsammans med henne och självklart har jag det, har alltid tid för sånt med någon man älskar och värderar väldigt högt! Stina kikade lite nyårskläder och jag strosade mest bara omkring men så kom något i min synväg, en kanon snygg päls (fusk, såklart då jag aldrig skulle vilja bära en hel päls om den var äkta!). Jag testade den och blev kär, tog då upp luren och ringde mamma. Nu hänger den inne i min garderob och glänser! AWESOME! Vad tycker ni om jackan?

Lördagen blev mys med tjejjorna först och avslutades med film med en vän, mucho bra dag!

Söndagar hatar jag hur jag än väljer att fördriva tiden på dem. Nu är ju snart denna söndag över och min underbara Sara är påväg hit. JAG ÄLSKAR HENNE!

Nu skriker mor för brinnande livet att min kopp med the är färdigt så det är väll bäst att pallra sig ner för den otoroligt långa och jobbiga trappan för att sedan infinna mig i köket där min kopp är placerad.
Senare blir det mys med Sara och Paradise Hotel på tv6 kl 22.00, FÅR INTE MISSAS!

Take care, se you soon!
xoxo/cL ?

lördag 21 november 2009

Russian Roulette.


Det mesta rasar för mig nu och det är konstigt att det bara är en grej utav alla som rasar som jag vill ska rasa, min vikt. Det rullar neråt och idag känner jag att jag har börjat lyckats med det. Nu ska det gå vägen och min dröm vikt ska jag fan nå på ett eller annat sätt så är det.



Ska iväg med mamsen nu, kanske hörs senare..

/Camilla? Eller..

torsdag 19 november 2009

I hear your voice so I call your name..


VEM ÄR JAG?

Varför gör allt alltid så jävla ont.

Jag vet inte hur jag ska tackla allt som händer, hur ska man agera eller framför allt reagera på saker och ting?
Hur kan man fly från sig själv utan att förlora de man behöver för att ens ta sig i kragen och gå upp på morgonen?
Hur?
Kan ingen bara ställa sig framför mig och säga exakt hur man ska gå tillväga. Den här gissningsleken vi dagligen går igenom i alla situationer har jag tröttnat på nu, jag orkar inte sitta och gissa längre.
Ge mig svar på alla mina frågor.
Ge mig direktiv.

Hur ska man kunna hantera och förstå andra när man inte ens kan det med sig själv?
Hur ska man kunna känna folk när man inte vet vem man själv är?

Tror inte att folk förstår hur jobbigt det är när man inte ens vet vem man själv är.


VEM ÄR JAG?

Just nu saknar jag min egna underbara Sara!

söndag 15 november 2009

You don't know how much this whole thing hurts me.


Varför kan aldrig jag få känna samma lycka som ni andra? Känna lycka av att någon finns där och älskar en just precis som man är. Varför?

Har aldrig ens varit nära och nu börjar jag tröttna. Lågan går på sparläga och jag vet inte hur många fler smällar jag kommer klara av. Jag är människa precis som alla andra och jag orkar inte hur mycket som helst. Alla har ett såkallat ''stopp'' och jag är redan där och nosar.
Jag ger upp, känner ingen styrka eller vilja att ens testa att försöka. Jag känner mig själv alldeles för väl för att ens vilja försöka nu.
Vet hur det kommer att bli. Vet hur det kommer att sluta. Vet hur jag kommer att må.
Vet hur jag kommer reagera. Vet hur käpprätt åt helvete det kommer att gå.


Jag vill kunna släppa det här och gå vidare men det går inte. Vart jag än tittar ser jag saker som påminner mig. Ständigt.


Kommer du ens ihåg mig? Tänker du någonsin på mig? Bryr du dig?

Vem är du egentligen? Vem är lilla jag i det stora hela?

Jag vet vart jag vill men jag vet också att jag inte kommer komma dit. Jag vet att jag inte orkar försöka mer men ändå så kan jag inte gå vidare. Det är nog det som gör mig mest sårad.


Så många frågor utan svar



Jag vill vara den där glada öppna Camilla som jag var förut. Hon som visste exakt vart i livet hon ville och visste exakt hur hon skulle ta sig dit och hon gjorde det. Hon som alltid försökte hur tungt och jobbigt det än var. Hon som lyckades just för att hon var så envis och visste att man inte ska ge upp.
Vart har hon försvunnit?
Vart är jag på väg?
VEM ÄR JAG?

xoxo/cL?

Wicked Game..!


What a wicked game to play to make me feel this way
What a
wicked thing to do to let me dream of you
What a
wicked thing to say you never felt this way
What a
wicked thing to do to make me dream of you

The world was on fire no one could save me but you
Strange what desire will make foolish people do
I never dreamed that I'd love somebody like you
I never dreamed that I'd lose somebody like you
...


Nobody loves no one..!


xoxo/cL

torsdag 12 november 2009

Give up.

Helt tom. Ihålig på något sätt liksom. Det måste ske en förändring och det är nu. Jag orkar inte mer. Jag ger upp, på riktigt!

Tack för att jag har dig, Nathalie!


Inatt så drömde jag om dig och det väckte gamla minnen
jag fick aldrig nån chans..

söndag 8 november 2009

Emptiness.


Ibland räcker ett handslag för att skapa ett speciellt band till någon. Ibland är det bra och ibland är det käpprätt åt helvetet. Nu känner jag mig bara tom och som en stor idiot. Hur kunde jag vara så blåögd? Men som ordspråket säger: ''Man lär sig av sina misstag.'' Den här gången har jag nog gjort det på riktigt. Det är något jag verkligen hoppas att jag har gjort för nu är jag så förbannat trött på sånt här. Jag vill hitta något äkta, något som är äkta på riktigt, hitta någon man verkligen kan lita på. Frågan är då, hur många tabbar och misstag behöver man egentligen göra innan man får uppleva något som är på riktigt tillsammans med någon som verkligen vill en väl?


Kladdiga kakan är nu klar och jag ska gå ner och börja göra iording min gröna sköna sallad.
Vi hörs väll någon gång?

Take care, se you soon!
xoxo/cL