När är det egentligen okej att sakna?
Den frågan ställer jag mig ofta.. När var och under vilka förhållanden får man som människa sakna något eller kanske framförallt någon? När är det okej?Är det de när man har en såkallad äganderätt till personen/tinget eller får man bara sakna villkorslöst precis när man vill och vad man vill? När hämnar man med stämpeln ''KNÄPP'' i pannan för att man kanske saknar någonting som man aldrig ens varit i närheten av att få.. Är det då man saknar personen/saken eller är det känslan eller drömmen om att få det som man saknar?
Sjuk opepp att komma och tänka på det nu, helt i min ensamhet och precis innan jag ska sussa.. ser fram emot en ''härlig'' natt.
Vill kunna släppa.. snälla. Vad sa jag och vad sa jag inte.. Snälla säg vad jag gjorde för fel.
Känner detsamma.. finns nog inga svar. Det är bara göra det som känns rätt.
SvaraRaderaHar åtminstone kommit underfund med en sak - Jag tror inte på Kärlek. Jag tror på Kåthet. Det är vad som styr människan, det mest naturliga sättet.
Sussa sött sweetie. Puss <3
http://www.bloggtrafik.nu/index.php?sponsor=fannyplace
SvaraRaderaKlicka på länken eller kopiera och bli sedan medlem och samla dina poäng och får gratis fler besökare!
kram&tack på förhand!