Knocked up..

Don't know bout love,
But i know the lack of it.
Don't know bout love,
But im losin track of it...

Att inte ens kunna lyssna på sin allra käraste musik utan att behöva ha dig tuggandes av min hjärna i bakhuvudet skrämmer mig..
Vet inte exakt hur länge sen det var men det jag vet är att jag borde glömt dig för länge, länge sen..
Jag försöker, gång på gång och känner mig oftast inte så ensam och jag känner inte heller den där känslan som jag hade förut.. ''Jag behöver dig för att vara glad''.
Lika fan så tuggar du fortfarande och inte nog med det även på samma ställe som sist. Du borde snart ha tuggat så mycket där så att du inte har kvar något att tugga på.. Det finns egentligen ingenting kvar att tugga på men lika fan så fortsätter du, vad fan tuggar du på? Varför i hela helvetet har jag detta gnagandes KVAR?
När försvinner det? När kommer mitt hjärta och hjärna förstå att jag tappat hoppet om det som skulle blivit kallat oss..? Kan ingen bara förstå att jag tappar greppet om precis allt, till och med mig själv, hela mitt liv.
Är det verkligen ingen som förstår hur jag egentligen känner? Ni nära, vad gör ni egentligen? Syns det inte att jag inte mår bra? Syns det inte att mitt liv inte är som det var förut.
Om ni bara öppnar era ögon som kommer ni snabbt att se och känna det jag känner..

Mitt liv är inte längre mitt då de styrs av dig och dina förbannade minnen.

Jag drömde om dig inatt och det väckte gamla minnen, jag fick aldrig någon chans..

Nu ska jag lägga mig i min säng och försöka att göra så att det sista jag tänker på ikväll inte är du, bara en gång kan jag väll få somna utan dessa tankar..

Take care, see you soon!
xoxo/cL